När säkerhet lönar sig

Introduktion

När man tänker på investeringar dras nog de allra flesta direkt till tanken på aktier eller fonder. Fonderna i sin tur består oftast av aktier. Detta är inte konstigt med tanke på utvecklingen de senaste tio åren. Det har varit oerhört lukrativt för den som haft sina tillgångar placerade i enbart aktier, mycket tack vare det långvariga låga ränteläget.

Räntor och aktiemarknaden

Låga räntor har haft en genomgående positiv effekt på aktier eftersom räntor ligger till grund för all professionell värdering av aktier. Komponenten riskfri ränta är en väsentlig del av den så kallade diskonteringsräntan - en ränta som används för att beräkna nuvärdet av framtida kassaflöden. När investerare värderar aktier, behöver de ta hänsyn till att en krona idag är mer värd än en krona i framtiden, och diskonteringsräntan hjälper till att göra denna justering. En högre diskonteringsränta kräver högre avkastning av investeringen och ger den därför en lägre värdering än en lägre diskonteringsränta – allt annat lika. En låg diskonteringsränta höjer därför värderingen på aktier då allt inom investeringar handlar om alternativkostnader. När du kan få en hög riskfri avkastning blir den potentiella extra avkastningen från mer riskfyllda investeringar som aktier mindre lockande i jämförelse. Sedan 2022 har vi sett räntorna öka och därmed har den riskfria räntan blivit högre. Ur ett värdeinvesteringsperspektiv borde detta leda till att andra investeringar, som aktier, blir mindre attraktiva. Investerare har nu fler alternativ till aktier och behöver inte ta lika stora risker för att uppnå en tillfredsställande avkastning. Här skulle jag vilja citera från den välkände och erfarne kreditinvesterare Howard Marks:

Many people think the proper goal in investing is achieving the highest return. More sophisticated thinkers understand – either intellectually or intuitively – that the goal should be to achieve the best relationship between return and risk.

Alltför många fokuserar på att maximera sin avkastning, oavsett risk, och bortser från grunderna i investeringar om att det handlar om att maximera avkastningen vid en önskad risknivå.

Räntebärande investeringar

Ämnet väckte stort intresse hos mig och jag började undersöka vilka möjligheter som fanns för att utnyttja räntebärande investeringar (på engelska “fixed income”) - investeringar som ger en förutbestämd avkastning genom regelbundna räntebetalningar. Detta är särskilt relevant i tider med stora börsuppgångar. Jag anser att stora uppgångar leder till ett osäkrare börsklimat samtidigt som det blir svårare att hitta bra bolag till en rimlig värdering. Jag tänker därför presentera några alternativa investeringar till aktier och deras funktion och plats i en portfölj. Alla alternativen är sådana som jag vid skrivande stund funderar på att allokera delar av portföljen till.

Sparkonton

Det allra enklaste valet är att sätta in pengarna på ett sparkonto hos någon av bankerna. Om man föredrar fria uttag ger detta inte alltid den bästa sparräntan, tyvärr. Under 2022–2023, när vi såg styrräntan höjas från den mycket låga nivån 0% till 4% vid sin topp blev sparkonton emellertid mer intressanta. Hos nätbankerna kunde man erhålla en ränta på runt 3,5%, med en skillnad på +/-0,25% beroende på hur begränsad man ville vara i möjligheterna att flytta pengarna. För en i princip riskfri avkastning så var detta inte alltför dåligt och det var här jag placerade mina reserver. När vi sedan går längre fram i tiden till 2024 så ser vi att Riksbanken börjar sänka styrräntan, först med 25 punkter och sedan med ytterligare två sänkningar om 25 punkter vardera. Eftersom bankernas inlåningsräntor är direkt kopplade till styrräntan, sjönk sparräntan nästan omedelbart i samband med Riksbankens sänkningar.

Statsobligationer

Stora investerare håller sällan sina reserver i faktiska pengar utan placerar de hellre i statsobligationer. Kort sagt är dessa lån till staten med en belöning i form av en kupongränta till obligationsinnehavaren. Kupongräntan är den årliga ränta som betalas ut på obligationens nominella belopp och fungerar som en form av ersättning till investeraren för att låna ut pengar. Obligationer ges ofta ut med olika löptider och kupongen betalas antingen ut under tiden eller i slutet av löptiden tillsammans med det ursprungliga beloppet för obligationen. Fördelarna med att äga statsobligationer är därför större när avkastningen är hög då de kan anses vara nästintill riskfria eftersom de är utställda av staten. Nedan kommer en illustration för de amerikanska statsobligationerna. Likt Riksbanken har The Federal Reserve sin styrränta som kallas Federal Funds Rate (FFR) vilken gick från 0% till hela 5,5% under 2022–2023. Detta medförde att obligationer fick kraftigt ökade räntor:

Amerikanska statsobligationer (US Treasury)

För att illustrera varför USA:s statsobligationer är särskilt intressanta kan det vara bra att jämföra med de svenska statsobligationerna. Tyvärr har vi ingen 1-årig statsobligation så här används en 6 månaders i stället:

Svenska statsobligationer

Statsobligationerna gav alltså en rätt attraktiv riskfri avkastning. Särskilt i USA, vilket de stora fondbolagen och investerarna drog nytta av. Dessa statsobligationer är ett bra sätt att få sina ”kontanter” att jobba för en. De ger bra stabilitet eftersom de garanteras av staten och har därför nästan lika låg risk som kontanter. Det man ska ha med i åtanke är att dessa kan påverkas av vad som händer med styrräntan. Obligationer har ett omvänt förhållande till räntan. När marknadsräntorna sjunker, blir befintliga obligationer mer värdefulla eftersom de erbjuder en högre ränta än vad nya obligationer ger. Omvänt, när marknadsräntorna stiger, minskar värdet på befintliga obligationer eftersom nya obligationer erbjuder bättre räntor. Risken för denna typ av värdeförändring är som störst för obligationer med längre löptid (>3år) och relativt låg för korta obligationer (<1 år).

Företagsobligationer

Nu vill jag gå vidare till en annan form av ”fixed income” investering i form av företagsobligationer. Dessa delas huvudsakligen in i två kategorier:

• Investment Grade
• High Yield (“skräpobligationer” eller “junk bonds”)

Investment Grade-obligationer är utgivna av företag med stark finansiell ställning, vilket gör dem till säkrare investeringar. High Yield-obligationer kommer från företag med sämre finansiell ställning, vilket innebär högre risk men också potentiellt högre avkastning.

Kreditvärderingsinstitut som Moody’s, S&P Global och Fitch utvärderar företags och staters förmåga att betala tillbaka sina skulder. Baserat på denna analys tilldelas ett kreditbetyg. Ju högre betyg, desto lägre anses risken vara att företaget eller staten inte kan fullfölja sina betalningar. Betygen delas in i följande klasser:

High Yield obligationer syftar på obligationer ställda till företag med en ”Speculative grade”. Dessa anses bära högre risk och ger därför oftast en högre avkastning, därav namnet. Både Investment Grade och High Yield obligationer har blivit alltmer attraktiva i takt med de högre räntorna, här är ett exempel med amerikanska:

För drygt ett år sedan gav alltså denna typ av investeringar en nästan lika hög eller högre snittavkastning en aktiebörsens historiska genomsnittsavkastning. Reflektera då också över att denna typ av investeringar är baserad på kontrakt och är därför garanterad, förutsatt att utgivaren kan betala. Det är inte särskilt vanligt att denna typ av företag inte betalar, särskilt inte Investment grade, och även om så vore fallet finns det sätt att mildra den risken.

Historisk prestation under börsnedgångar

Innan jag går vidare till hur all denna information ska användas vill jag visa ett exempel på vad som har hänt med korta och långa statsobligationer och företagsobligationer vid några börsnedgångar:

Denna data är sammanställd av den välkända författaren och professorn Aswath Damodaran. Tabellen visar tydligt hur alla obligationsformerna, förutom High Yield, presterar i dåliga börsklimat. Det intressanta här är att det visar hur den 10-åriga obligationen fungerat som ett skydd mot börsnedgångar i alla fall förutom 2022. Detta år sjönk även priset på dessa eftersom räntorna steg så kraftigt.

Rekommenderad tillämpning

Hur ska man då använda den här informationen och var kan dessa investeringstyper passa in i ens portfölj? I skrivande stund har styrräntorna i både Sverige och USA börjat sänkas och det påverkar avkastningen på alla ovannämnda obligationer, här är en sammanställning av några:

Aktuella avkastningsnivåer (24 Okt 2024)

Nyttan med de olika kategorierna kan brytas ned till detta:

Sparkonto är ett bra sätt att placera en nödbuffert eller korttidsbesparingar. Dessa erbjuder full flexibilitet med fria uttag och är dessutom garanterade av staten. Placera nödbuffert.

Korta statsobligationer erbjuder högre ränta än sparkontot, specifikt amerikanska, och är ett bra sätt att få sina ”kontanter” att generera någon form av avkastning inför framtida utgifter. De har väldigt låg risk med förutsägbar avkastning samtidigt som priserna inte heller påverkas särskilt mycket av ränteläget tack vare den korta löptiden. Placera likviditetsbuffert.

Långa statsobligationer fungerar som ett skydd mot lågkonjunkturer då priserna påverkas av att stabilitet önskas i oroliga tider. Avkastningen kan därför bli neutral eller positiv i fallet av en börsnedgång. Däremot påverkas priset även av ränteläget och kan därför falla vid ränteökningar. Samtidigt kan de även fungerar som spekulation på kommande räntesänkningar, vilket skulle öka priset. Placera för att skydda mot lågkonjunktur.

Investment Grade företagsobligationer ger högre avkastning än statsobligationerna samtidigt som de bibehåller relativt låg risk. De är däremot oftast mer volatila och erbjuder inte samma grad av skydd mot lågkonjunkturer som långa statsobligationer då de underliggande företagen kan påverkas negativt. Placera för att få ökad avkastning men bibehålla stabiliteten med obligationer.

High Yield företagsobligationer har högsta avkastningen vad gäller obligationer men kräver också en högre risktolerans. Dessa har högst volatilitet och priset kan påverkas lika negativt som aktier i en lågkonjunktur. Det är däremot viktigt att komma ihåg att dessa fortfarande har den garanterade avkastningen, vilket inte är säkert för aktieägare, så länge det inte blir en bred förekomst av konkurser. Placera för att få högre riskjusterad avkastning än aktier.

Avslutningsvis handlar det om att utvärdera sin egen risktolerans och sträva efter bästa möjliga avkastning utifrån denna. En riskavers investerare skulle sannolikt hålla sig borta från High Yield-obligationer och istället allokera mer av sina tillgångar till traditionella obligationer när börsen når höga värderingar. En riskbenägen investerare kan däremot välja att allokera mer till obligationer med högre avkastning, men måste då vara beredd på mindre stabilitet i oroliga tider. En lämplig strategi, som jag själv planerar att följa, är att fastställa sin risktolerans enligt ovan och sedan gradvis öka allokeringen till obligationer i takt med att börsens värdering stiger.

Källor:

• Damodaran, A. (2024). Historical returns: Stocks, bonds & T.Bills with premiums. New York University Stern School of Business
• FRED, Federal Reserve Bank of St. Louis; https://fred.stlouisfed.org/series
• Moody’s, Standard & Poor’s, Fitch
• Sveriges Riksbank; https://www.riksbank.se/sv/statistik/rantor-och-valutakurser/sok-rantor-och-valutakurser/